Samantha's Story

Jag visste från start att det skulle bli en utmaning att skaffa barn med min partner. Som liten hade han testikelretention och en av hans testiklar togs bort. Han har också haft “turen” att få en ärftlig sjukdom som heter NF1. När han undergick en operation skadades även en nerv vilket ledde till att han inte kan få utlösning. Han hade också vattenbråck under tiden vi hade en dialog med RMC, men vi fick en operationstid och de lyckades få ut spermier.

Detta är de främsta anledningarna till att vi behövde hjälp med att bli gravida. Vi skulle genomgå IVF med ICSI & PGT. PGT behövdes i och med att min partner har F1 vilket är en genetisk sjukdom med en ärftlighet på 50%.

När vi var i sluttampen på vår fertilitetsutredning kom corona, vilket resulterade i längre väntetider. Två år senare kom brevet vi väntat på där det stod att jag kunde påbörja stimulering. Jag minns min oro i början då jag var övertygad om att vi aldrig skulle få egna barn. Min partner hade haft sådan otur och det kändes tveksamt att det faktiskt skulle gå vägen. Han kände sig nedstämd då han var rädd och skuldbelade sig själv. Jag har aldrig lagt skulden på honom och försökt vara så stöttande jag kan. Det är inte hans fel och det var inget han kunde påverka.

Jag är alltså en kvinna som genomgår IVF på grund av manliga faktorer. Med denna berättelse vill jag belysa att även män kämpar med fertilitet och lider på grund av detta - inte bara kvinnor. Jag har sett många kvinnor som skriver om deras manliga partners, som skuldbelägger dem och är noggranna med att påpeka vems felet är. Men det är ingens fel. Jag är tacksam för att IVF finns och att vi lyckades bli gravida.

De lyckades få ut 16 ägg varav åtta var mogna. Fyra av dessa blev blacosyster, genomgick en biopsi och fryses ned. Ett embryo var friskt. En chans! Sex dagar efter mitt positiva ägglossningstest flyttade vårt lilla embryo in och bestämde sig för att stanna.

I skrivande stund är jag i vecka åtta, och på min födelsedag har vi det första ultraljudet. Jag är så tacksam över att den genetiska sjukdomen som varit i min partners släkt i generationer inte kommer ärvas av vårt barn, eller kommande generationer.