Tova’s Story

Det här är min #bumpystory – en emotionell rollercoaster med upprepade missfall och förhoppningsvis snart en bebis. Egentligen så känns det som att min resa börjar för flera år sedan när jag först blev oplanerat gravid och min partner inte kände sig redo. Jag gjorde en abort som jag ångrade och efter det väcktes en stark längtan om att bli mamma. Jag var arg på mig själv och livrädd att aborten på något sätt skulle straffa mig i framtiden.

Sommaren 2020 var vi båda redo och jag blev gravid. Graviditeten slutade i ett missfall. Två månader senare blev jag gravid igen och även den här graviditeten slutade i ett missfall. Jag minns att jag tänkte att jag kanske blev straffad, trots allt. Nu var jag besatt av att googla. Jag googlade flera timmar om dagen. Varför händer det här mig?

Jag blev gravid igen. Fick progesteron och blodförtunnande och den här gången såg vi ett hjärta i vecka åtta, som slutade slå en vecka senare. Bara några veckor senare blir jag gravid igen. Även den här graviditeten slutar i missfall, i vecka elva.

Vid den här tiden hade jag gjort all utredning som fanns att erbjuda. Ingenting var avvikande och de sa att det inte fanns mer att göra. Jag kände mig ensam och rädd. IVF var inget alternativ enligt läkarna då jag inte hade problem med att bli gravid. Jag ringde själv till Huddinge Reproduktionsmedicin för att fråga om vi inte kunde få göra PGD (genetisk diagnostik av embryo). Fick såklart ett nej.

Nu tyckte de istället att jag skulle tänka på något annat och ta en paus från att försöka. Hur gör man det? Jag kanske själv sa till andra att jag var over it, men jag var lika besatt och förtvivlad. Varje ägglossningsperiod gjorde mig galen och deprimerad. Sen blev jag gravid igen. Den här gången bestämde jag mig för att inte ta någon medicin och jag tog kontakta min läkare först lite senare i graviditeten. Jag var ändå inställd på ett missfall.Nu är jag i vecka 31 och överlycklig.

Till dig där ute som har det kämpigt: du är inte ensam. Tänk så många vi är som går igenom liknande bumpy roads. Vi behöver bara bli bättre på att prata om det.